Siolia

Harry är åter min och bara min!

Idag var en bra dag igen, har kommit underfund med att det inte spelar någon roll vart man bor och hur långt bort man åker från sin tråkiga vardag så hinner den ikapp. Men på något sätt så är ändå den tråkiga vardagen i Odense roligare än vad den var i Östersund. Nu tar jag små kliv och planerar mina dagar utifrån det perspektivet och nivån jag för tillfället befinner mig på. Vad jag gör i morgon samma tid som nu är det ingen som vet och det är skönt.

Jag försöker lära känna Emma, ibland känns det som om jag måste vara positiv för oss båda. Och det blir ibland lite mycket när jag i grund och botten måste kämpa med mig egen positivitet till saker och ting i Odense och på K2M, när jag till och med måste fejka och lura mig själv är det svårt att samtidigt behöva fejka och kämpa och lura för Emma. Men i slutändan rinner det ut i sanden och jag mår bra med Emma, och det är ju huvudsaken! Jag vet att jag begär utav henne att hon ska vara hurtbulle och glad som fan helatiden - men så kan ju ingen vara. Och det är orättvist av mig att tycka så.