Siolia

Åh att man bara orkar blogga, jag förstår inte. Vad otroligt fånigt värdelöst och slöseri på tid. Varför? För att vi är så stressade över att inte få veta vad alla gör och ännu mer stressade över att inte få tala om för alla vad vi gör. Men innan jag har 56 000 läsare av min blogg så kommer jag alltid vara missnöjd över att det inte är så många som faktiskt egentligen vet vad jag gör.

Har suttit i timmar och kollat bloggar, hur många modebloggar orkar folk med. Hur många finns det inte som skriver sådär världsvant om modet i Milano och vilken tröja i vilken färg som rätt just nu till vilka skor den passar och vilket märke som är hippast. Eller dom bloggare som klistrar in bild efter bild och kommenterar med någon fyndig rad som får en att sätta tomatsoppan i halsen. Eller alla ni som gör som jag, för någon slags bloggdagbok över vilket tråkigt/roligt/galet/underhållande/tragiskt liv man har. Är det inte lite penibelt att blogga om sig själv? Ändå gör jag det. Det är lite som med dokusåpor -  ingen absolut ingen ser dom (alla smygtittar på dom med nerdragna persienner) Ingen läser skvaller för det är ju inget vettigt man får veta! Men ändå kan man inte låta bli att bläddra när man hamnar framför en HäntExtra i väntrummet hos tandläkaren.  Man får se till att stoppa in någon bra politisk åsikt som gör texten mer läsvärd kanske. Eller länka till bra sidor på Internet som får mig att verka smartare än vad jag är. Eller skriva små texter som ger min person mer djup eller ha utförsäljning på mina målningar och låtsas att jag jobbar på lågprisbutik.


Ge mig allt jag vill ha, daggvåta gummistövlar mjuka linnelakan tron på mig själv och en evighet som rymmer längta vänskap värma lugn och ro.