Tjohoo...

Nu åker vi snart hem efter våran weekend i Eskilstuna. Begravningen var vacker och stilla, och jag log mer än vad jag grät. När man samlas och sörjer någon man har förlorat är det skönt att känna att vi är så starka tillsammans. Jag försöker lägga upp bilder men Towas dator vill inte alls just nu, så det kommer några när jag kommer hem i morgon.

Första gången jag har varit borta så länge från Anders...tomt och konstigt att inte somna bredvid. Men Anders verkar ha levt loppan utan mig i lägenheten?

Jag och Towa kör hem morfars bil i morgon, spännande...framför allt efter vårat äventyr i går kväll. Jag och Towa körde hem från Tomas sent på kvällen efter att ha dumpat Emma och Wille på tåg stationen i Örebro. Det går bra som bara den och vi surrar och kör på. När GPS:en tills sist slutar prata med meddelandet om att vi är framme har vi en liten bit kvar att köra inne i skogen. Lätt som en plätt och på med hel ljusen....

Efter en stund kommer vi på att vi måste vända och saktar ner.
- Kolla där står det en tom bil........
- VA? Nej va läskigt. Tänk om det är en våldtäktsman!
- Nej usch säg inte sådär, shit va läskigt Towa!
- Ja fan! NEEEJ nu kan jag inte titta i backspegeln, det är alltid så här i skräckfilmer, att någon tittar och då sitter en figur i baksätet.
- LÅS DÖRREN TOWA!

Mamma ringer, jag har hjärtklappning och börjar gråta. Får panik. Jag kan inte heller titta bakåt. Towa kör åt det hållet vi tror är rätt och mamma säger att vi måste vända igen och köra åt det hållet vi nyss körde ifrån. Okej, vi håller kvar mamma i luren medan vi vänder för att det ska bli mindre läskigt. Det bryts.....

Jag fortsätter prata såklart för att inte skrämma upp Towa ännu mer, eller mig själv.

Vi klarade oss helskinnade genom skräck natten.........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0