Siolia

(Sara funderar)
Kan det stämma verkligen? Hur kan vi prata så olika språk. 

Hur får man sin man att förstå att en mjuk känslosam kyss är skönare än en stenhård stake...ibland alltså, eller liksom var annan gång. Eller när man känner för mys. Hur får man sin kvinna att ta hårdare, bjuda på sig själv, ta för sig, älska sin kropp. Men att vara svåråtkomlig och undergiven när du känner dig sugen på det? Jag vill veta om jag förväntas vara en förförisk pinuppa, en undergiven hemmafru i svartvitt förkläde, en sexig liten kisse som säger...mjaaauu. Och jag undrar vad jag förväntar mig av min man - en superman med uthållighet, en händig karla karl som spikar och borrar, en hårig man med mjuka kvinnliga läppar. Eller varför inte en romantiker med och en ros i munnen?

Är det upp till mig att förstärka min manns kroppsliga självförtroende eller är det upp till honom att förstå att jag valt och älskar honom som han är - men lite fräschare. Eller lite mysigare, mer romantisk. Kräver du komplimanger av din man för att du ska känna dig vacker?
Om du inte får några - vad är du då? FUL? 
Hur är man uppmuntrande, egoistisk, sexig och romantisk samtidigt.

Hur hittar man de där små fröerna som gror till jättelika plantor av kärlek, tillit och förtroende.

Varför ska jag ändra mig för att få som jag vill, kan inte du ändra dig först för att visa att du vill....
 
Varför fattar inte män någonting.
Varför tjurar kvinnor ens över det.

Detta är bara en sammanfattning av allt vi kan prata om. Alltså det handlar inte om mig eller dig. Självklart har jag en underbar relation utan frågetecken och krångel. Självklart får jag allt jag tigger om och självklart ger jag av hela mig själv för att tillfredställa den jag älskar. I allt. Så självklart har jag den perfekta relationen? Har du?


Ser ni ens någon likhet i bilderna?