Livet efter oss...?
Dagarna blir så omöjligt korta när jag vaknar 12:30. Det finns inte tid till att göra någonting, nu är klubben städat men hinner vi bio kl 21:00? Kanske om jag flyttar mig från datorn ;) Men kommer inte bloggen alltid i första hand? Wilmer firade sin 6:e födelsedag idag. Kan inte ens förstå att det var 6 år sedan Towa grät ihjäl sig i Kenya över att inte vara på plats när Wilmer föddes. Och jag - vad gjorde jag? Jag satt och pratade med någon på MSN medan Emma gnällde över värkar i sängen framför Beverly Hills. Haha. Tänk att åren går så fort....
Det är läskigt. Snart finns den inte längre. Tiden alltså. Eller så finns det alldeles för mycket av den, jag menar om man nu ska vara död i evigheters evighet. Och inte bara ligger där i en kista och blir till maskbajs. Då kanske jag ändå "lever" på något sätt i någon form efter min död. Så kanske är min tid inte begränsad, den är bara begränsad för oss tillsammans. Eller hur?
Vad händer när vi dör tror du?
Mysiga höstbilder från idag. 
En suddig bild på mig i hissen. 
Wilmer valde sushi som födelsedags mat och star wars tårta till efterrätt. 
Har du ingen jacka på dig?? Är det inte kallt?
Har du ingen jacka på dig?? Är det inte kallt?
*Men jösses, jag hade ju på mig 3 tröjor + pälsvästen. Handskar, handledsvärmare, halsduk och 2 par strumpbyxor. Jag var snarare varm! :D*
Såklart vi på något vis lever vidare, fastän vi dör.. Det är då vi får förenas med dom vi förlorat, dom vi saknat..
Det är väl iaf så man på nåt vis hoppas att det är?
