Läkare = ofta socialt inkompetenta...
En välbehövlig latte på PAUS och en macka botade min huvudvärk. Nu ska jag faktiskt ta tag i att söka utbildningar, Emma funderar också på att plugga så kanske skulle vi göra det tillsammans. Det går ju lättare då. När vi gör saker tillsammans alltså ;) Finns ju en massa utbildningar så frågan är bara hur man ska sålla!
Jag träffade en läkare på medicinmottagningen igår, mina trombocytvärden är förhöjda. Det är ganska vanligt när man har reumatism eller ulcerös colit berättade han. Men det kunde också vara så att jag har ett kromosomfel. Jag vet faktiskt inte vad det betyder. Resten av tiden gick åt till att ifrågasätta varför jag inte har en utbildning. Vad har han med det att göra!? Kommer det förändra mina blodvärden? - Nej.
Jag blev så arg, ledsen, förbannat och ställd över alla dessa frågor om hur jag lever mitt liv och att jag borde rycka upp mig. Så jag svor och kallade honom gubbdjävel. Sen gick jag utan att ha tagit de blodprover han ville ha. Suck. Han vet väl inte hur mycket jag tänker på att jag måste plugga/jobba. Hur stressad jag är över det, jag grubblar och funderar. Han läste i min journal att jag går på litium behandling och har varit sjukskriven ett tag. Det sista jag behöver utav honom är en uppläxning. Jag läxar upp mig själv dagligen.
