Siolia

Så inspirerande med människor som åker som volontärer och jag beundrar er ALLA som gör det. Hur är det att resa som volontär? Vad får man uppleva? Vad kostar det? Emma reste som volontär med två vänner till Nigeria. Projektet heter Catch Them Young, och dom informerar om HIV/AIDS. Jag har nog tusen frågor och snuddade nog bara på ytan av vad Emma har fått uppleva.

Vill du veta mer kan du läsa HÄR - organistationen Emma åkte med.





Vad gjorde du i Nigeria?

Jag arbetade med ett HIV/AIDS-projekt som heter Catch Them Young. Jag har skivit mer om det längre ner :)

Varför valde du att resa till just Nigeria?

En väninna till mig har varit volontär på en förskola i Nigeria, och hon såg hur mycket okunskap det fanns om HIV/AIDS. Många vet inte ens att det existerar. Därför ville vi åka dit och jobba med det.

Vilka ställen i Nigeria besökte du?

Mgbala Agwa som är ett samhälle med ca 100.000 omvånare. Det är mycket fattigt och de flesta arbetar i jordbruk för att få mat för dagen. Vi tillbringade 11 dagar i byn medan vi arbetade med projektet. Vi bodde i ett stenhus i ett rum med madrasser på golvet. Maten lagades över öppen eld och det fanns inget rinnande vatten eller elektricitet. När det var mörkt var det verkligen kolsvart! I huset bodde organisationens ledare och ett par släktingar till honom Vi kom snabbt in i livet i byn och det kändes som om vi var där längre än vad vi verkligen var.

Vi var även ett par dagar i Lagos som är Nigerias största stad. Där besökte vi en stor marknad. Vi hade med oss en av ungdomarna från projektet när vi var i stan, eftersom det kan vara ganska farligt.

Hur länge var du i Nigeria?
14 dagar.

Reste du ensam?
Nej jag reste med två kompisar, Turid och Louise.

Utflykter du gjorde?
Vi gjorde inga direkta utflykter eftersom vi jobbade med projektet hela tiden. Eller förresten, vi besökte en av kyrkorna i byn, vilket var en upplevelse i sig. Befolkningen i byn är kristna och de flesta är troende. Det var en katolsk kyrka där kollekt var mycket viktigt. Vi var nog fram till prästen minst fem gånger och gav pengar. Sen sprayade han oss med vatten i ansiktet och vi blev välsignade ända till slutet av juli. Välsignelse kan alltså köpas för pengar. :P Alla människor var klädda i sina bästa kläder, många hade speciella dräkter och vackra huvudbonader. Kvinnorna måste täcka sitt hår när de går i kyrkan. Vi lämnade kollekt tillsammans med kvinnorna från delen av Mgbala Agwa där vi bodde. Det var jättekul för vi dansade som dem och alla skrattade när de såg oss göra likadant som de nigerianska kvinnorna.

Vilka tankar hade du innan resan?
Jag var nervös för hur vi skulle bli mottagna i byn och hur det skulle gå med projektet. Jag hade också hört mycket om hur farligt och korrupt det är i Nigeria, vilket skrämde mig en del.

Skulle du rekommendera andra att resa till Nigeria?
Ja absolut, det beror på vad man är ute efter. Nigeria är inget turistvänligt land. Däremot ger det otroligt mycket att träffa människorna och utbyta erfarenheter.

Det sämsta med att resan?
Att många fick dollartecken i ögonen så fort de såg oss, och trodde att vi var miljonärer som de skulle lura på pengar.

Tyvärr ser många sin chans att tjäna pengar när de ser utlänningar som oss. Till exempel var det en polis som krävde oss på pengar när han såg oss ta några kort. De stoppade han förstås i egen ficka.

Trafiken är hemsk, jag trodde på allvar att jag skulle dö när vi åkte minibuss i Lagos rusningstrafik. När vi åkte buss mellan Lagos och byn läste vi i en bok om Nigeria att det är mycket farligt att färdas på vägarna. Man kan bli stoppad av polisen och få betala en massa pengar för att få resa vidare, vägarna kunde rasa m.m. Vi blev inte lugnare av den läsningen precis, men resan gick bra som tur var.

Det bästa med resan?

Kontakten med barnen i byn. Känslan att de lyssnade på vad vi hade att säga, och lärde sig något. Alla barn var så underbara, vi lekte med dem varje dag. Tex lärde vi dem huvud axlar knä och tå. I byn existerar ingen barnomsorg, utan de äldre barnen tar hand om de yngre när föräldrarna arbetar i jordbruket. Vi hade oftast en massa barn runt oss. Inte ens på rummet fick vi vara ifred, de stod och tittade in genom fönstret :)

Skulle du göra om det?
Absolut :)

Övrigt du vill tipsa om, berätta?
Projektet Catch Them Young är ett förebyggande projekt som går ut på att informera skolbarn om HIV/AIDS. Vi åkte genom Internationellt Kulturutbyte, en ideell förening som arbetar med olika volontärutbyten.I Nigeria samarbetade vi med Mgbala Agwa Youth Forum, MAYF som är en ungdomsorganisation.

Totalt var vi cirka 40 personer som arbetade med projektet i byn. Vi informerade barn och ungdomar i åldrarna 6-15 år om HIV/AIDS. Vi besökte sju olika primary och secondary schools där vi genom öppna diskussioner och lekar lärde barnen vad HIV/AIDS är, att det existerar och hur man kan skydda sig.

Vi gjorde även en "street walk" då vi marscherade genom byn med hemgjorda banderoller och ropade ut vårt budskap "HIV/AIDS IS REAL", "USE A CONDOM" m.m. Vi hade med oss drygt 1000 kondomer som delades ut, och även informationsmaterial, flyers med mera. Projektet "Catch Them Young" fortsätter att drivas av Mgbala Agwa Youth Forum och IKU/ICYE, men som ett mer långsiktigt, och mindre intensivt projekt. Vi fick 79.000 kronor av SIDA, och med hjälp av dessa pengar fortsätter projektet fortfarande.

Under våra två veckor hann vi vara med om en hel del roliga och spännande händelser:

Vi får smaka på colanut, en slags besk träig frukt. Det är en tradition man har för att hälsa människor välkomna. Egentligen är det bara män som får ta emot cola, men de gjorde ett undantag för oss. En helig man som är 98 år välsignar colan på Ibo. De förstår nämligen inte engelska!

Vi fick hälsa på "the traditional ruler" som var som en kung i byn.

Vi väckte stor uppståndelse i Mgbala Agwa. Många hade aldrig sett en vit människa förut. Varje gång vi var ute och promenerade i byn sprang barn efter oss och ropade onotcha, onotcha, vilket betyder vit människa. Alla vi mötte hälsade oss välkomna och det var verkligen en härlig stämning i byn. Det är en otroligt fattig by och många äger bara kläderna de har på kroppen. Men de flesta vi träffade på verkade så glada och harmoniska. Stress existerar inte, alla tyckte att vi var konstiga som gick så fort. De härmade till och med vår gångstil och sa, titta, jag går som en svensk. Själva gick de långsamt i värmen.

Nigeria är långt i från jämställt, och kvinnorna har inte så mycket att säga till om. Ungdomarna i byn var förvånade att tre tjejer kunde resa själva, och att vi inte hade någon pappa, bror eller make med oss. De bad att vi skulle tacka våra pappor som gjort att vi kunde resa. Vi försökte förklara att våra pappor inte hade något med projektet att göra, men det trodde dom inte på.

Under våra olika möten med MAYF brukade vi bjuda på något tilltugg. Första dagen råkade vi göra en jättetabbe, vi glömde nämligen bort att be först. Oooops! Men vi lärde oss.

I Nigeria har man "african time" och klockan tio betyder inte tio, utan folk dyker upp när de behagar. Detta irriterade mig till en början, men jag vande mig.

Vi hade många friare i byn. Till exempel första kvällen kommer en kille fram till mig och följande konversation utspelar sig:

Echefu - Do you want to marry me?

Emma - I can´t marry you, I´ve just met you!

Echefu - But I love you!