Siolia

Trodde vi hade lösning på alla världens problem idag när vi ordnade nytt boende till alla behövande. Eller alla och alla, men jag flyttar till Towa, hon och Henke flyttar ihop i min lya och Anders får ta Henkes. Kan det bli bättre? Alla får vad dom i paniken behöver och ingen behöver förlora sina älskade lägenheter (som just nu bara inte passar) Kanske måste det pratas igenom lite mer. Kanske är jag för spontan...som alltid. Bråttom har jag aldrig, men den idén är för bra för att tappas bort. Så köööör...de säger jag till alla, för de mesta till mig själv.

Det diskuteras vilt om mitt och systrarnas "skvallriga" förhållande, visst blir det missförstånd och visst kan vi ibland berätta lite för mycket för varandra. Och så slutar det med att det sårar inte bara oss själva. Det blir fel, ganska ofta. Men trots allt det som har hänt och kommer att hända...så skulle jag inte byta bort känslan att kunna och vilja berätta ALLT för dom. Vi är bara så. Självklart är det dumt att andra ska komma i kläm och känna att dom inte kan anförtro oss någonting. På den punkten måste vi skärpa oss. Kanske finns det också andra viktiga personer i våra liv? ;)

Söta syster Emma och jag på fest på översta bilden. Towa och jag på nedersta. Bara jag som får en irriterande rynka mellan ögonbrynen av allt kisande i solen?! GAAAAH. På fredag blir det stråket för hela slanten! (men torsdag då?)