Teckningsmiss
Fan va bra tänkte jag. Jag åker hem till Husås, tar med mig block och pennor. Och så tecknar jag! Så tycker jag att det är sådär underbart kul och avslappnande som jag tyckte för ett år sedan. Så gör jag en fin bild av mig och Semy som jag kan vara stolt över. Ger mig själv en klapp på axeln. Bra Sara! MEN FY FAN. Såklart det inte blir så, jag har aldrig varit med om värre. Mitt tålamod är helt borta. Att teckna var bara enerverande, energikrävande och allt slutar med att jag gråter för att jag inte ens kan teckna längre.
Proportionerna vart helt fel, detaljer, skuggor, inget stämmer.
Semy är inte bara svår att bråka med. Han är svår att teckna av också.
Det var så länge sen jag målade eller tecknade. Kanske ska jag hoppa över pennor och kasta mig direkt på penslar och färg. Flera nätter har jag vaknat med ett jäkla sug efter att måla. Men vart...lägenheten är ju full av en massa annat. Finns ingen plats för akrylfärger. Eller är det bara en bortförklaring? Visst finns det platts om min skaparglädje var nog så stark. 
HAHA vad roligt att vi kan vara så lika fast vi inte äns vet om det också! jag har nu i två veckor gnällt och sagt till marcus att jag bara måste få skapa nu, jag bara vill måla och måla så att mina fingrar slutar klia och mitt huvud blir mätt. Men hm....bortförklaringarna har tyvärr varit, kanske jag skall vänta och inte dra fram nu när vi skall flytta.
Nej vi måste sluta upp med det där, mår vi bra av att skapa så skit samma vart vi är, då måste vi ta tag i det eller hur? vi har ju kunnat fixat förut, i danmark fixade vi det så hemma ska det ju inte vara nån konst haha!! kram
