Siolia

När det börjar krypa i kroppen och tankarna går på högvarv. Då planerar jag resor, jag vill bort - långt bort. Och där vill jag stanna så länge det bara går. Jag blir inte klok på hur jag lever. Hur jag omger mig av vackra saker i min fina men svindyra lägenhet. Kläder i en fullproppad garderob jag aldrig använder. Och katterna som jag alltid önskat mig. Men ändå är jag inte glad, ändå surar jag och vill ha mer. Fast jag har inte råd. Men tar ett lån. För att kunna köpa allt det jag vill ha - fast ändå inte vill när jag tänker efter. Är det nåt jag ska låna till i så fall så är det väl resor.

Jag ser mig själv sittandes på en tyst strand, med endast vågorna att prata med. Jag vill hitta mig själv, jag kan inte det här. Här i allt det stressiga och högljudda. Försöker jag visualisera en framtid här, i den här lägenheten. Så ser jag bara ett grått hål av vanor och rutiner. Jag kommer aldrig komma upp, iallafall inte glad och frisk.

Jag vet att jag inte kan fly min verklighet, kanske göra den mindre påtaglig för stunden. Men om jag kommer tillbaka som en starkare Sara, så kanske jag har ork att ta tag i den verklighet som då möter mig här hemma.