Kärlek (kelRäka)

Såklart man inte kan leva i någon slags relation utan att missförstå varandra, bråka, vara oense, svartsjuk eller avundsjuk. Vare sig det är ett förhållande till en partner eller ett syskon, föräldrar, vänner eller din bästa vän hunden/katten/ödlan/fisken. Frågan är kanske bara hur mycket man är beredd att kompromissa och ställa upp, hur bra man är på att lyssna och förstå? Och såklart måste det vara ömsesidigt, det funkar inte om bara den ena vill förstå och kompromissa.

Usch jag känner mig så värdelös på det, på att kompromissa alltså. Det är förbannat svårt att skuffa mitt själviska skit jag  in i hörnet – framförallt när mitt lömska jag inte vill vara där.    

Jag ÖNSKAR vi alla hade lättare att förstå varandra, och jag känner att jag bara vill ta ett rep och binda ihop oss alla igen. Kan det vara så att vi får panik när vi seglar åt varsitt håll, vi har alltid hållit i varandras händer så hårt, så krampaktigt att fingrar och knogar vitnat. Jag blir stressad av att inte känna 100 % samförstånd och förståelse med er!  

Haha, jag googlar syskonkärlek och hittar drösvis med bloggar om oense syskon och jag ler.

Kommentarer
Postat av: Anonym

vi kanske inte är dom enda som bråkar ibland alltså? tur det :P

2006-11-21 @ 18:42:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0