Siolia

Blogg svacka… okej disträ betyder tankspridd frånvarande okoncentrerad distraherad, jag är den första att erkänna när jag har fel... :P

Efter superbra dagar kommer såklart dagar som inte är så super. Som idag, idag klarar jag inte av att få ett snäsigt nej i telefonen har inte heller några bra argument att komma med när dom säger att dom redan har en morgontidning, känner mig inte upplagd för att artigt tacka för mig och önska fortsatt trevlig dag. Finns ingen iver att få sälja inte ens tävlings Sara var på bra humör. Där satt jag med gråten i halsen och sjönk längre och längre ner på stolen. Så gick det  ju inte att sitta så tog min lilla kludd bok och pennan och gick hem igen.

Träffade Magdalena idag, hur kul som helst att prata gamla minnen. Lift äventyret till Stockholm med mössan på sne och mascara över halva kinden, då jag halvt sovandes gående på en stor motorväg på väg till Norrtälje såg 20 rådjur – jag vet inte om dom egentligen fanns.

Hon såg så glad ut, kul att se!

Vad gör vi i helgen då? Jag har som ingen plan som vanligt men om jag köper en almanacka kanske jag kan börja planera. Det pratas ju om filmkvällar och te drickande, middag och träffar hit och dit men inget tycks tydligen bli av. Kanske jag och Emma ska bjuda på middag? Vem kommer då??

Idag har en viss fröken skrattat hjärncellerna ur mitt huvud, det där underbara gapskrattet garvet med kritvita tänder och stora leende läppar. Mer sånt tack även om det stundtals retar gallfeber på mig. Emma mitt socker – du vet allt hur man skrattar på riktigt :P

Överallt runt omkring mig tränar folk, och jag bara sitter här framför datorn den enda träning jag får är möjligtvis om det är möjligt att träna fingrarna genom att använda tangentbordet. Okej jag ska säga dig en sak – om jag bara hade en skön mp3 så skulle jag också träna. Det skulle jag verkligen verkligen göra.

Viste du att en snigel kan sova i tre år, då är bara frågan kan jag få bli en snigel? Typ nu skulle passa bra.

Igår hände det som absolut inte fick hända, jag tappade bort min ena bruna vante med guldpaljetter. Helt plötsligt så var den inte där den brukar, letade och letade men nix den var förlorad för alltid. Gissa om jag log från öra till öra när jag kommer hem och den ligger på köksbordet. Vilken lycka när någonting borttappat kommer tillbaka. Tack tok Emma ♥

Haha! det skönaste jag läst på länge
"Krossar du mitt hjärta så punkterar jag din lunga"

Oj idag är jag en sådan Sara som alla verkligen borde få lära känna, har lätt den trevligaste rösten på jobbet, lätt det charmigaste leendet och sålde rätt bra! Inte undra på det när jag är jag idag. Jag bara önskar jag kunde få ha fler av dessa dagar, då livet bara känns skönt att leva då det inte finns några bekymmer typ möglig mat i kylskåpet.

Trots att jag målade mina naglar med genomskinligt nagellack ser dom rosa ut, undrar om det beror på ljuset eller kanske färgen på naglarna under lacket.

Emma är inte hemma, konstigt tyckte jag men hittade lilla lappen på köksbordet. Gud vad det är roligt med lappar, jag tror jag är en lappmänniska. En sån som gillar att skriva lappar och lägga här och var, kanske ska sätta igång någon lite samvetskedja där jag börjar skicka lappar till folk som känner att dom måste skicka tillbaka. Mohaha.

Åsa tapetsera du med vitt så kommer jag med klotterhanden ;P

Okej ännu en ruskigt urdålig skräckis – och såklart så var det jag som valde den. Hur ska jag bära mig åt för att inte falla för trams filmer på japanska!? Som läskig skräckis var den värdelös men på något sätt så tyckte jag att den var vacker, ja sådär – den hade liksom ett budskap som fastnade. Men den var INTE skräck.

Jag har dålig filmsmak bara att konstatera.

Dagen är tom inte en endaste plan på någonting. Hjälp mig.

Här sitter jag och dricker ProvideXtra med svartvinbärssmak - Mumma! Ser ut som att jag har pubishår på huvudet idag, rullade upp det i tofsar när det var blött och nu vet jag inte alls vad jag ska göra med det. Köpte handledsvärmare på Indiska för 24:50 – halva reapriset och dom är blåa stickade med svarta pärlor. Riktigt fina, vilket fynd.

ProvideXtra är en näringsdryck som hjälper mig att få i mig näring som magen inte klarar av att få i sig ibland – jag har alltså inte apat efter syster Towarowa med proteindrinkar.

God morgon! Vaknade i bra tid idag, lite stolt över mig själv men får nog ge Emma hela äran som lyckades väcka mig med ett sms och bad om batterier – till mp3:n antar jag? Höll nästan på att glömma bort det då jag såklart hamnade framför datorn det första jag gjorde när jag vaknade. Det är tragiskt egentligen vilken stor plats jag låter datorn ta i mitt liv, jag behöver verkligen någonting annat att sysselsätta mig med. Men datorn har alltid varit mitt sätt att träffa nya och roliga människor.

Ämnet nätdejting kom upp i söndagskväll och jag skrattar ännu när jag tänker på dom lite smått knäppa dejterna jag varit på, som samen på Frösön dit jag gick för att spela spel och kolla film. Det slutade med att hans hår börja brinna tack vare alla värmeljusen på badkarskanten, han skulle så förföriskt han bara kunde lägga sig i badkaret och samtidigt försöka få med sig mig (som absolut inte ville) Eller historien om killen som bara vägrade lämna min lägenhet! Haha, ja han satt där från 02 på natten till 24 på kvällen. Den gången jag glömde bort att fråga om åldern och det visade sig när jag träffade honom i badhusparken att han var 42, oj.

Jag saknar det, när jag var spontan och rolig. När jag gjorde saker utan att tänka, för mig har det aldrig handlat om någonting sexuellt jag hade bara ett enormt sug efter att träffa folk. Fast såhär i efterhand måste jag ju vara ärlig mot mig själv det kanske handlade mer om att få synas. Men vad är fel med det? Uppmärksamhet vill väl alla ha, alla kanske inte söker den på det sättet men jag tror bara det har gjort mig gott. Har märkt att min syn på saker inte stämmer överens med andras och det är lite smått frustrerande. Men jäkligt roligt samtidigt =)

Slutade 17 igår, hade en hel kväll att göra vad jag ville. Men jag är så outhärdligt rastlös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Är hyperstressad och får nästan panik när jag sitter still. Vankar fram och tillbaka och äter allt som kommer i min väg bara för att ha någonting att göra. Känns som att mitt liv är för segt, eller så är jag för speedad just nu. Så det är nog en bra ide att boka upp mig på heldagars pass på jobbet och ta till vara på det att jag måste ha någonting att göra hela tiden.

Ska låna en bok på biblioteket idag, Den kloka kärleken. Var någon som tyckte att jag skulle läsa den.

Satt vaken inatt jag med, liksom många andra. Det där med att sova borde vara det enklaste i världen men tydligen är det inte bara jag som funderar för mycket. Vi borde ta till vara på sömnen mer och försöka inse att det är viktigt för oss att sova, jag vet att jag fungerar så att sitter jag vaken många nätter i rad så blir dagarna sega och det slutar med att man funderar ännu mer än vad man gjorde från första början. Men det spelar egentligen ingen roll om du är vaken till kl 03 på natten du kommer absolut inte kunna fatta kloka beslut den tiden ändå.

Så marsch i säng med er!

Jag har blivigt dålig på matlagningen nu igen, det enda jag vet är att jag INTE får äta lök, paprika, bönor (om dom inte är mixade) gurka med skal, vissa äpplen. Och det störiga är att det känns som att det är det enda jag äter. Istället för att vara lite kreativ och kocka ihop någonting bra kör jag på det säkra kortet pasta och quornfärssås. Ska bara jobba till 17.00 idag så då hinner jag kanske med att laga mat här hemma med gänget.

Fryser ständigt om händerna, behöver vantar som inte är öppna för fingrarna. Även fast mina bruna med guldpaljetter är fina så är dom lite små kyliga nu.

Känns rätt okej på jobbet, jag trivs där även fast miljön är tjattrig. Men allmänt känner mig rätt lost, som att jag skulle ha tappat bort mig själv i allt som varigt och hänt. Det gick så fort – men jag tycker om det, är bara rädd att jag ska missa mina känslor och tankar. Kanske är jag så stressad över att glömma bort mig själv så jag gör det ändå.

Har ett märke på mitt nyckelben som kliar så jag blir tokig, tvättmedlet, tvålen, parfymen? Jobbar bara i 3 timar idag så jag ska traska hem till Emma och ha myskväll, kanske baka dom där snoddisarna som inte blev av igår.

Köpte en ny anteckningsbok som heter det viktigaste utav allt.

Varför ska jag behöva känna mig splittrad och dragen i små tusen bitar. Varför finns det inte människor som unnar mig att vara glad och må bra. Konstigt det där med vänner, jag tycker faktiskt jag gör allt jag kan för att det ska bli bra men ändå lyckas det inte riktigt fullt ut. Alltid någonting som inte stämmer någonting som fattas, missförstånd och svårigheter att se andra än sig själv. Jag är inte så invecklad, men tydligen passar jag inte någonstans.

Jag leker inte med någon förutom kanske mig själv, leker med tanken om att jag också kommer hitta hem någon gång. Jag kommer också tillslut sitta där med det jag drömmer om och bara känna ro.

Jag kan inte ge mer av mig själv än vad jag gör, kan inte vara dendär djupa personen som sitter i timmar och förstår och lyssnar och vrider ut och in på vartenda ord för att hitta tusen sätt att se på saker. Jag är bara jag, jag finns för dig på alla sätt sitter vaken och stirrar i spegeln med ett diadem i munnen för att få dig att skratta. Somnar bredvid dig för att det är skönt att höra dig andas, det är skönt att du finns. Men såklart kan du inte begära att jag ska vara mer än mig själv, och såklart kan jag tänka på att kanske försöka visa att jag bryr mig om dig och som du säger vara mindre självupptagen – vilket jag inte kan förstå att du tycker att jag är.

Varför känns det som att mitt liv går ut på att vara bra för andra? Varför finns det ingen som bara vill vara bra för mig utan att kräva så mycket. I slutändan är det jag som får anpassa mig för att någon tycker att jag inte lever upp till deras förväntningar, men snälla sätt inte dina förväntningar så högt upp så slipper du bli besviken på mig.