Siolia

Sorry Zorro men jag har laddat batterierna så har varit lite inaktiv när det gäller bloggandet. Finns ju perioder då man känner sig allmänt deprimerad och ifrågasätter sin existens, inte för att jag har befunnit mig där nu men min blogg har gjort det.

I morgon åker syster hungrig ifrån oss i två månader, jag önskar dig allt man kan önska någon och lite till.

Utgång med Emma blev ju världens företag när varken jag, Emma eller Towa har en lägenhet i stan. Det har inte hänt på åtta år! Träffade Emma och körde en sväng på konsum för att köpa paj och keso, blev pasta istället. Glassade runt i Emmas bil för 160 000 men hade inte råd att tanka. Ha! Knatade in hos Towa och Roger och ställde till med storkok och till allas förfäran hade inte Roger några kryddor. Fnissade lite i soffan, läste Vecko Revyn 4 gånger gjorde ett försök på korsordet, diskuterade återigen det faktum att vi inte hade någonstans att sminka på oss party fejsen. Panik utbröt (som vanligt) och på tre röda satt systrarna i bilen på väg till Lillänge, måste på bolaget skriker Emma som inte skulle dricka och Towa hinner inte ens packa. Väl i bilen undrar Towa varför hon följde med!? Ingen viste.

Tillslut hamnade jag och Emma i Gunnars soffa där vi kollade melodifestivalen. Men va mycket skit det var, inget av det där vill jag lära mig utantill och sjunga i extas på G III. Vi åkte buss från Frösön, var så länge sen jag åkte buss. Jag är nog lite bortskämd? Sneglade avundsjukt upp på våra lägenheter och återkom till temat att vi nyligen hade perfekta lägenheter mitt i smeten. Där i fönstret satt det nu tre nya nyfikna figurer som glodde på kön, haha vad pinsamt skrattade vi även fast det var vi som satt som klistrade i soffan och stirrade på kön alla lördagar.

Det är faktiskt lite skönt att vara ensam, även om jag kan gruva mig länge för att vara det. Men nu sitter jag här i din nyköpta soffa och kan lyssna på vilken musik jag vill. Men i längden är det inte det minsta roande, avslappnande, lugnande. Blir lite stressad av att inte kunna fråga någon någonting. Vad tycker du om nyhetstjejens hår? Pillar med min mobil hela tiden och väntar på sms, blir tokig när jag inte får svar på en gång. Har borstat tänderna två gånger på en halvtimma – tror jag är den som är mest skyldig till att tandkrämen snart är slut. Har öppnat kylen tre gånger sen jag kom hem, varje gång konstaterar jag att keson faktiskt är slut och jag tuggar på hårdbröd istället.

Idag har jag försökt pracka på Towa en söt klänning, spana in tjallamalla och bli inspirerad Towa!
Jag vill ha allt....tack

Ja men då släpper vi det och hoppar på nästa tåg! Inga sura miner, ingen hängläpp..Mitt humör ligger där uppe på toppen och jag ler faktiskt mitt i allt kaos. 

 Wilmer till sig själv när han skivade sitt ägg i morse.
Kan vi klara det?Ja! Det kan vi!

Och det är såklart vi kan.

Kakbak fint va? :) riktigt stolt, jag smakade på smeten och spritsade hjärtan. Det är ju hela jobbet. Ja gubbarna med konstiga miner är mamma skyldig till såklart, själv vill man ju gärna följa ett tema :P och hjärtan ligger ju rätt i tiden!

Idag värker det mer än igår, i mina händer. På Tisdag ska jag på intervju på Eniro, jag önskar jag kunde hitta ett jobb jag inte längtar bort ifrån. Fast jag kanske bara får leva med att jag är en sådan som längtar efter någonting annat helat tiden. Har grävt fram penslarna och färgen ur förrådet och släpat det hit, nu gäller det bara att hitta lite inspiration. Hur gör man det, försöker hitta någon slags lust eller kanske olust inför någonting - som gör så att man känner något som man sedan vill gestalta…tjaa, låter väl inte så svårt.

Pillerbilden passade in idag, jag behöver naproxen för lederna och colazid för magen. Naproxen är slut och colazid är jag dålig på att komma ihåg....!

Ja vad finns det att säga?
Stoppa inte mer i munnen än vad som får plats...

 

Vilken dag att vara usel. Känns som om jag skulle vara instängd i mig själv och kommer inte ut, blir inget jobb idag heller. Hur i hela svarta helvetet ska jag kunna motivera mig själv till att gå på svenskan, trolla fram min gladaste röst och sälja utav bara den. Nu längtar jag så otroligt mycket efter att plugga.

Jag vill sälja mina målningar!! Inte släpa runt på dom till förråd efter förråd.

Åh att man bara orkar blogga, jag förstår inte. Vad otroligt fånigt värdelöst och slöseri på tid. Varför? För att vi är så stressade över att inte få veta vad alla gör och ännu mer stressade över att inte få tala om för alla vad vi gör. Men innan jag har 56 000 läsare av min blogg så kommer jag alltid vara missnöjd över att det inte är så många som faktiskt egentligen vet vad jag gör.

Har suttit i timmar och kollat bloggar, hur många modebloggar orkar folk med. Hur många finns det inte som skriver sådär världsvant om modet i Milano och vilken tröja i vilken färg som rätt just nu till vilka skor den passar och vilket märke som är hippast. Eller dom bloggare som klistrar in bild efter bild och kommenterar med någon fyndig rad som får en att sätta tomatsoppan i halsen. Eller alla ni som gör som jag, för någon slags bloggdagbok över vilket tråkigt/roligt/galet/underhållande/tragiskt liv man har. Är det inte lite penibelt att blogga om sig själv? Ändå gör jag det. Det är lite som med dokusåpor -  ingen absolut ingen ser dom (alla smygtittar på dom med nerdragna persienner) Ingen läser skvaller för det är ju inget vettigt man får veta! Men ändå kan man inte låta bli att bläddra när man hamnar framför en HäntExtra i väntrummet hos tandläkaren.  Man får se till att stoppa in någon bra politisk åsikt som gör texten mer läsvärd kanske. Eller länka till bra sidor på Internet som får mig att verka smartare än vad jag är. Eller skriva små texter som ger min person mer djup eller ha utförsäljning på mina målningar och låtsas att jag jobbar på lågprisbutik.


Ge mig allt jag vill ha, daggvåta gummistövlar mjuka linnelakan tron på mig själv och en evighet som rymmer längta vänskap värma lugn och ro.