Scandic

Började med chokladsug och slutade med att jag nu är besatt av tanken på att baka den perfekta muffinsen i den perfekta muffinsformen. Igår klistrade jag hjärtan och bokstäver på formarna, klippta ur tidningen café. Blev en härlig stor påse muffins till Olle. Jag hoppas han uppskattar den och såg vilket pillergöra det var att tejpa fast handtagen ;)

Har varit på intervju idag på Scandic, jag och mitt förvirrade huvud. Jag trodde jag sökte en städtjänst på dagtid. Men nix, det dom hade var en städtjänst nattetid och en annan tjänst dagtid med lite ansvar över städpersonal och lite receptionsjobb med möjlighet att lära sig en del dataprogram och bokningssystem. Det sista lät ju mycket roligare och dom tyckte verkligen jag skulle söka den tjänsten istället. Jag fick grymt bra respons och kommer att skutta fram hela dagen. HÄRLIGT!

 

Ska luncha på Prästgatan 12, antar att det blir soppa?

Det visar sig vara lite problematiskt att umgås så som jag gärna umgås med mina vänner. Sena nätter och långa kvällar gärna fullproppade med film och choklad, jag vet att jag iglar mig fast och inte kan släppa taget liksom. När jag verkligen är med någon så är jag det ända ut i fingertopparna, jag skulle behöva gå en kurs i hur man umgås lite lagom och lagom länge. Jag kanske inte behöver prata familj och relationer i timmar, behöver inte analysera sönder mig själv eller filmen vi just såg. Eller laga mat som måste stå i ugnen länge. Men jag gillar ju som det, att vara så. Men då blir det svårt när andra människor känner sig utanför och bortglömda. Säger som mamma säger? livet skulle vara så mycket enklare om man kunde dela upp sig i bitar och vara på flera ställen samtidigt.

Ni anar inte hur gärna jag vill hitta någon slags balansgång mellan mina vänner, en ännu närmare vän och min familj. Känns inte som att jag träffar någon så mycket som jag vill göra. Känns inte som att jag finns när folk vill att jag ska finnas för dom.

Det är svårt med förhållanden av alla de slag, inget är det andra likt så man kan inte jämföra. Jag tycker inte om att placera i fack och tillslut sätta namn på det. Är det så att det bara skapar en massa missförstånd och osäkerhet att vara i ett förhållande utan att bestämma vart man har varandra?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0