Onsdag
Mitt i förvirringen om det blir strejk eller inte fick vi börja ta egna samtal idag, gick bra. Känns som att jag inte kan säga så mycket mer - jag vet inte vad jag kan eller om jag ens kan det jag tror jag kan längre. Det är så mycket, det är fullt i mitt huvud. Kanske att jag lyckas snappa upp någonting som jag måste veta där mellan 08 - 10, men efter det är det kört och jag sjunker in i dimma. Hela eftermiddagarna är sega som sirap, jag fnittrar och skarttar och flamsar samtidigt som jag bara vill lägga mig på golvet och dö, eller skaffa nytt jobb, eller bara erkänna för mig själv att jag är värdelös.
Men nu när jag sitter här hos Gunnar och äter chips så kan jag inte tänka mig ett bättre ställe att jobba på, gud vilken otrolig samanhållning dom har. Alla ler och skrattar, dom trivs så otroligt bra med varandra. Och då känner jag att jag vill vara en del utav det. Det gör att jag längtar lite dit när jag kliver upp på mornarna, även fast jag vet att jag kommer vela slå huvudet i väggen när dagen är slut.
Till helgen är det fest i lägenheten, Gunnar drar till Umeå på Fredagen lite trist faktiskt han är ju den enda jag umgås med nu känns det som. Blir ju som tomt när han inte alltid är där jag är.... :P
Nej jag kanske ska ta och kolla lite fotboll..... (?)
