Godmorgon
Godmorgon solstrålar. I morse höll himlen på att brinna upp, nä då men det såg banne mig ut som så när den var alldeles orange och rosa. Jag låg länge i sängen och skruvade på mig, somnade om, gnällde lite över att det inte är helg, somnade om och till slut surade jag ihop över att jag inte klev upp när jag egentligen skulle. Blir mornarna såhär när vintern närmar sig?
Känner mig som en fluga som helt plötsligt trillat från väggen. 
Vist kan hösten och mörkret göra så man känner sig ensammast i världen, det är tomt och kallt. Det vissnande gräset vaknar med frost på bladen och det är inte längre fritt fram att gå ut på balkongen barfota. Men mörkret och dysterheten har en viss charm också, det prasslar rogivande av löv under skorna, luften blir frisk och du får rödrosiga kinder bara av att tänka dig utanför dörren. Jag njuter lite, men bara när jag har en stickad mössa på huvudet och ledig dag.
Ja hösten har en tendens att ta med en i mörkret och kylan och låta en falla likt bladen på träden...men så länge vi faller i mörkret och kylan tillsammans så behöver vi inte vara så ensamma, även om hösten har en tendens att få en att känna sig så ändå. älskar dig kram
